Äny how...
Killkompisen följde med mig upp och jag var helt inställd på en sak: SOVA!
Han var inställd på, uhmm, nånting HELT annat... och han försökte övertala mig att få samma intresse som han. Det gick så där. Vid ett tillfälle blev jag tvungen att säga:
Ge upp nu! Det kommer inte att hända! Gå hem!
Men han stannade och det måste vara något fel på de 80 centimetrarna av min säng som jag inte sover på för han ville absolut att vi skulle dela på mina 80 centimetrar. Men det var rätt mysigt, tänk att bara sova med någon kan vara så himla nice.
Här insåg jag dock att jag tar det här med att sova tillsammans med någon lite mer intimt än vad vännen gör, han pussade mig lite lätt i pannan och på axeln vid ett par tillfällen, och jag kunde inte göra samma sak tillbaka, det betyder för mycket. För mig innebär det att jag verkligen gillar och bryr mig om människan som ligger bredvid och vill ha något mer, känslomässigt alltså.
Jag kan inte se att han skulle vilja ha mig mer än som kompis, jag får inte ihop det i mitt lilla mosade huvud. Han skulle aldrig kunna ge upp så pass mycket av sig själv som krävs för ett förhållande, han är alldeles för självcentrerad.
Och dessutom, om man tycker om någon så säger man inte "Du är inte heller så jävla smal längre!" Tack så mycket! Jag vet att jag gått upp i vikt, men tack för att du påpekar det. Varje. Gång. Vi. Ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar