Bye bye hope!

Det är skönt att veta att till och med Aftonbladet gett upp hoppet om äktenskapet och livslånga relationer

Det berömda hoppet

Du vet att din mamma gett upp hoppet och tror att du kommer gå i kloster när som helst när;

Du berättar att du ska ut och dricka en kopp kaffe med en random kille och hennes reaktion blir;

Är det sant?! Gud så kul!!! (Samtidigt som hon klappar i händerna och får en tår i ögat.)

Det är inte bara baken som är stor

Jag köpte en cykelhjälm idag, check out the size:

Är jag tjockskallig eller tjockskallig?!

Förstår att det tar en stund för mig att tänka ibland, tankarna har ju en så stor volym att gömma sig på att det inte är konstigt att det blir fel!




PS. Nej, jag använder inte hjälm när jag cyklar på stan, kan ju inte förstöra frillan! Bara när jag ska ut och ta mina milsutflykter åker den på. Mina föräldrar ska inte behöva få en grönsaksdotter.

Flörta med en dyslektiker

Jag har en liten oskyldig flört på kontoret och nu när jag varit borta har han mailat lite. Det är här är samma man som lyckades med det här.
Han har fortfarande dyslexi och det är *piiiip*-svårt att förstå vad han menar ibland.

Men jag har iallafall lyckats utläsa att kontoret är tomt utan mig och att jag saknades på senaste after worken.

Jösses vad ens ego utsätter en för utmaningar, allt för att få lite uppmärksamhet.
Jag är bekräftelsejunkie med ett tungt beroende.

Kontorsporr

Tog med några såna här hem så att allla mina friare som missar att komma när jag är hemma kan lämnat ett litet spår:

Sen kan jag inte låta bli att fundera på hur hon/han/det tänkte som uppfann de här:

Vad är det för fel på vanliga gem liksom?!

How they do it over here

Jag vill inte kritisera eller så, men är kylen verkligen det bästa stället att förvara handväskan på på jobbet?

Hur kunde jag missa det? No. 2

I bilen i morse satt vi och pratade om en av våra kollegor hemma i Sverige. En söt, glad men otroligt nördig kille, har haft honom på min "lämpliga flörtar på jobbet"-lista.
Gissa vad som sägs i bilen?!
-Du vet väl att han har pojkvän?

Alltså, vad är det för fel på min radar?!?! Jag börjar bli riktigt orolig nu! Två gaykillar på mindre än en vecka!

Får jag åka hem och krama en Ben&Jerry-bägare nu? Och om ni säger att de också är gay vette tusan vad jag tar mig till!




PS. Vi hade ett litet jubileum här på bloggen härom dagen ni och jag, 500 besök! Och nu är vi rask takt på väg mot högre siffror. Stort tack! All min kärlek! <3

Kulturkrock

Efter en minut på kontoret igår kunde jag konstatera att man INTE har blåjeans på sig här. Jag var väldigt ensam om att ha det, men jävlar i min lilla låda va jag var good looking! En av de lokala kollegorna tyckte att det var bra att man äntligen börjat skicka hit lite snyggt folk -mig! Börjar förstå varför de har så stora egon här borta, de går runt och ego-boostar varandra på löpande band, rätt trevligt faktiskt.

Vidare så har de den hemskaste av alla heltäckningsmattor:

Jag får psykbryt så fort jag råkar tittar lite för länge på den. Varför gör man ett så små plottrigt mönster på en matta? Blir nästan lite sjösjuk och vill kräkas på den.

I övrigt så uppfyller kontoret alla mina förutfattade meningar angående utländska kontor, strikt, sterilt och alldeles för lite skratt. Men ärligt talat skulle jag inte ha något emot att byta land ett tag och pröva på något nytt, man upplever saker på ett helt nytt sätt.

Shoppingsöndag!

Jösses! Nu är det mycket bilder i bloggen! Men bli inte vana vid det för så fort jag kommer hem kommer det med största sannolikhet bara bli text igen.

Jag började min dag med frukost på hotellet, från min plats får jag syn på ett hus med själmordsbalkonger, det vill säga balkonger utan räcken:

Balkongerna är i mitten på bilden. Det känns som att de spontana självmorden ökar när allt man behöver göra är att öppna balkongdörren och ta ett steg ut när livet känns lite tungt.

Sen har jag gått runt som en idiot och tittat upp på såna här:

Och upptäckte att det ibland stod ett litet kvarglömt hus mellan skyskraporna:

I en dollarstore hittade jag en korg såna här:

Kan inte låta bli att undra hur den inköpsansvarige tänkte här? Finns det fortfarande folk som använder kassettband? Skulle jag varit i Ryssland eller någon annan öststat hade jag nog inte blivit lika förvånad.

Jag handlade lite också, eller ja rätt mycket faktiskt. Men på HM köpte jag bara två saker men fick ett kvitto som var så långt att man kan tro att jag köpte halva butiken:

Nu kan jag inte läsa franska, men jag är otroligt nyfiken vad som står i den där romanen på slutet. Vad är det som kanadensare inte förstår som måste förklaras så noggrant?

När jag gick runt och tittade uppåt blev jag stoppad av en kille/man som förklarade hur söt jag var. Tacka tackar sa jag! Sen försökte han gissa var jag kom ifrån, vad jag jobbade med mm mm. Till slut tyckte han att vi skulle träffas innan jag åker hem, kanske ta en kopp kaffe och om det går bra så kunde vi ju ha sex också! Hoppsan, hejsan! Jag tackade vänligen men bestämt nej och promenixade vidare.
Här kommer mr. Creepy gående:

Äsch, det syns ju knappt! Men han är i den lilla ringen.

Jag kan konstatera att det finns väldigt många företag som tjänar pengar på oss där hemma. Redken shampoo kostar ca 100 kr, mascara 70 kr och converse 500 kr. Med andra ord så har jag bunkrat lite:

2x shampoo, 2x converse och 3x mascara. Sen råkade det bli en grön handväska, ett Ed Hardy-bälte och lite kläder. Mest nöjd är jag med skorna, betalade 800 kr för två par, hemma kostar ett par 700 kr!
Jäklar vad jag har tjänat pengar!!!

Långlördag

Min dag i bilder:

Eftersom jag inte reflekterat över att lördagar inte är en vardag ringde inte mitt alarm imorse.

Men tack o lov är jag ingen sjusovare utan vaknade av mig själv.

Glider in på flygplatsen och möts av det här:

Det Schweiziska hockeylandslaget skulle med samma flyg som mig, BIG like! Eftersom jag inte skulle ha något emot att bli hockeyfru var planen att lura in någon av dem i 10 000-meters klubben med mig men det gick inte så bra... Men jag hade iallafall något fint att titta på!

Hoppar på planet och sätter mig på min fönsterplats. När vi börja taxa ut märker jag att det känns lite ensamt på min rad:

Får "plötsligt händer det"-känslan! Jag har en helt egen rad!! Bakom mig trängdes hockeypojkarna, jag är väldigt nöjd.

Börjar känna mig lite hungrig och som på beställning kommer en flygvärdinna och delar ut "pizza":

Alltså, när jag öppnade kartongen var inte pizza det första jag tänkte på. Jag tror att det är en riktig snuskhummer som kommit på den här utrymmesbesparande "pizza"-formen.


När vi landar tar jag en liten språngmarch för att hinna med min transfer till ett av de stora länderna i väst. Joggar in lagom till ombordstigningen och möts av "plötsligt händer det"-känslan nr 2:

Extra benutrymme!!! Hur stor är chansen?? Jag sitter där och sparkar med benen i luften likt en dvärg i en stor fotölj, så grymt skönt!

Efter ett tag började jag fundera på hur full piloten var:

Jag tror att den gula linjen som går över hela skärmen är den tänkta rutten och den andra visar hur vi verkligen åkte. Tycker att det är bevis nog att han inte var riktigt nykter.

Börjar bli lite hungrig igen och vad kommer in om inte; En vaginapizza igen!

Och den hade sällskap med lite glass!

Efter 16 timmar, två vaginapizzor och kalasplatser fick jag stå i kön till tullen i 90 minuter, jag skulle ha tagit en bild på kön för den var verkligen imponerande men hjärnan var inte riktigt med efter så många timmar på resande fot.

Så, imorgon står det shopping på schemat! Yeay!

Energin är som bortblåst

Om mindre än 12 timmar ska jag ta bussen till flyget. Jag har inte börjat packa än. Orka!

Kan jag inte bara få någonannans väska när jag landar?
Så länge kläderna och skorna är i rätt storlek skulle det bara vara skoj! En hel väska fylld av en annan stil! Får helt enkelt packa mina fulaste kläder och leta reda på en kvinna i lämplig storlek och be om ett litet byte.

Nä, nu ska jag hoppa ner i badkaret och ägna mig åt navelpillande! Najs!

Hur kunde jag missa det?

Igår var jag på en internutbildning på jobbet, ämnet var mindre kul men jag träffade massor av människor jag inte pratat med tidigare. Bland annat en liten söt dalmas!
Vi hamnade i samma grupp när det var dags för grupparbetet och brevid varandra på lunchen. Han var trevlig och verkade riktigt normal!

När jag kom hem körde jag min standardsökning på nätet och upptäckte att han står skriven på samma adress som en annan kille!

Jahapp! Inte nog med att jag inte kan se vilken ålderkategori killarna är i, jag känner inte ens igen en gay-kille!!!

Min singelradar är helt ur funktion och är bortom all räddning.

Single for life...

Fråga

Är det bara jag som känner för att spela med händerna på alla flintar som sitter nedanför mig i en föreläsningssal?

Och om man behöver en snus under underläppen och en under överläppen för att hålla sig vaken kl 9.30 i ovan nämda föreläsningssal borde man väl kunna få diagnosen narkolepsi, eller??

Jag pratar inte gammelsvenska

Efter att jag stressat hem från jobbet, sladdat in í lägenheten, gjort iordning en macka och bytt kläder, kliver jag ut i trapphuset igen med uppknäppta byxor och mackan i näven.
Upptäcker lite försent att jag inte är ensam...
Vid hissen står mina grannar av modellen närmaredöden-gamla.
Vänder mig snabbt om för att knäppa jackan för att dölja de uppknäppta jeansen. Snurrar sedan elegant tillbaka mot gamlingarna och säger: Hej!

Gammelgubben tittar på mig och säger: Ja, det är lugnt där inne nu.
Jag (funderar som fasen, vad menar gubben, låter jag mycket eller?!): Jaaaaaa?!
Gammelgubben: Ja, vi är ju inte hemma så ofta.
Jag: Ehh, jaha, nehe!

Gubben menade alltså att det inte låter så mycket från deras lägenhet!

Varför gör gamla människor så? Helt plötsligt kläcker de ur sig något och tror att jag är nån jäkla tankeläsare som vet precis vad de menar när de öppnar munnen!

Gamla människor är läskiga. Jag vill inte bli gammal.

Okej, jag erkänner, jag försökte inte ens

Här borde det vara en galet och skandalfyllt blogginlägg men...

Den enda skandalen som hände i helgen var att jag åt godis för första gången på sju veckor! Jag som lovat mig själv att inte göra det förrän i sommar. Äsch! Jag hade världens bästa myskväll i lördags, skandalerna får vänta nån vecka till.

Men ge inte upp hoppet! Jag gör snart bort mig igen, jag lovar!

Jag är kär i Gbg!

Gick in på JC och kollade på jeans igår. Efter lite velade går min käre vän med bestämda steg fram till en av tjejerna och säger: vi behöver MASSOR av hjälp!
Tjejer spricker upp i ett jättestort smile och säger: det ska vi ordna!

Sen prövar jag jeans. Jävlar i min lilla låda vad jag prövar jeans! Men är man lite felkonstruerad med smalben som en anoretisk 10-åring och midja som en lönnfet medelålders man är det skitsvårt att hitta skinny jeans!
Till slut ger den söta expediten upp och säger: ok! De där sitter bra i midjan, då gör vi ett undantag och syr in dem i benen åt dig! Vi får inte göra så men jag har samma problem själv så jag förstår din frustration!

Så på en gång nålar de in jeansen och syr in dem åt mig. De räddade hela min helg! I fortsättningen ska jag alltid åka till Göteborg och shoppa, här får man verkligen service!

I sommar kommer jag rocka med mina superheta och tajta jeans tillsammans med ett par läckra heals.

All kärlek till tjejerna på JC!

Tuffe tåget

Nu drar jag och hälsar på våren i storstan!
Det ska shoppas (jeans bl.a. oväntat va?!), skedas (med bästa skedkompisen) och slevas (glass, godis, mat etc) hela helgen.

Ska göra allt i min makt för att försöka hitta någon skandal att dela med er!
Nu måste det hända någon mer i mitt liv än att byxorna spricker, diskmaskinen pajar (nästan) och felparkerade bilar.
Herregud! Var det mitt liv jag just beskrev?! Nä, nu får tanten (jag) rycka upp sig, fira våren, supa ner sig och framkalla diverse skandaler.  För så här kan vi inte ha det!

Hål i brallan -en följetong med allt för många delar

Jahapp! Då har jag även visat mufflan på jobbet!

Den här gången upptäckte jag det dock innan någon annan gjorde det. Gissa vad jag ska shoppa i helgen?! Just det, KVALITETSjeans!!!

Panik!

Herregud vad han skrämde mig!
Helt plötsligt slutade han att kommunicera med mig, blicken blev alldeles tom och han kom inte vidare.
Och det konstiga lätet han gjorde -inte okej!

Men tack och lov så tog han sig samman och avslutade det han höll på med så jag kunde tömma och fylla på honom igen!

Gör aldrig om det där Herr Diskmaskin! Aldrig!
Jag kan inte leva utan dig, förstår du inte det?!

Om rutor som är rutor men som ändå inte är en ruta

Från mitt skrivbord på femte våningen har jag en väldigt bra översikt över parkeringen. I ögonvrån såg jag hur en liten varselklädd filur börjar gå mellan bilarna, stannar, tittar och lappar!

Eftersom de har vårstädning av min gata tog jag bilen den långa kilometern till jobbet idag och jag ställde mig i en ruta som egentligen inte riktigt är en ruta fast det har varit en ruta. Enligt P-skylten stod i alla fall halva bilen rätt!

Så det var bara att sätta på sig jackan och jogga ut på parkeringen precis som han står och tittar på min tändsticksask tillika bil. Tack och lov så kan jag busvissla så jag påkallar hans uppmärksamhet på min lufsande gestalt.

Jag frågar lite fint om det gör något att min bils registreringsnummer inte är kopplat till tillståndet, det gjorde det men han rådde mig att kontakta den som för listor över tillstånd och reg.nummer. Då tittar jag lite på tändsticksasken och frågar (utan att avslöja att det är min bil han står och titta på):

-Du, hur är det egentligen med de här rutorna som inte är rutor men som ändå är rutor? (Jag viftar lite fint med handen mot rutan som inte är en ruta innehållandes min lilla bil.)

-Ja, det där är inte en ruta trots att de flesta vill tro att det är en ruta. Men den där borta syns linjerna så tydligt så den är en ruta fast den egentligen inte är en ruta.

-Okej, så då är det bäst att jag flyttar på den där lilla bilen som står i rutan som inte är en ruta?

-Är det din?! (Han tittar lite förvånat på mig)

-Jooo… (Skrapar lite med foten i asfalten)

-Ja det är nog bäst det, så cancellerar jag  den här p-boten… (han tittar på mig med sträng blick)

-(Ler mitt allra finaste leende och tindrar med ögonen) Åh, tack så jättemycket!

Så! Nu har jag tjänat 700 kr på en icke p-bot! Hej lunchshopping!!

Morgonens upptäckt

Okej, det är väl lika bra att göra det offentligt.

Jag är senil!

Så! Nu var det sagt!

Imorse skulle jag tömma handväskan på diverse skräp som råkat hamna i den under gårdagen, när jag kommer till botten ser jag att min plånbok är borta. Fan. Fan. Fan. Springer ett par varv i lägenheten, tänker var jag hade den sist och var den kan tänkas gömma sig.

Som av en händelse tittar jag under min vänstra arm och där sitter den. Väl fastklämd mot min bål. Grattis, jag är numera inte bara en kupongkärring, jag är en senildementkärring!

Snålheten och isbjörnarna

Idag var det första dagen på kontoret efter något som borde kännas som en evighet men som gick alldeles för fort!
Hur kommer det sig att fem lediga dagar går 10 gånger så snabbt som fem arbetsdagar??

Iallafall...
Jag sladdade in på jobbet med nytvättat (och blött) hår iförd min nya fina tröja med trekvartsärm och jeans. Det första som hände var att håret frös till is. Sen var jag tvungen att med våld jaga bort alla isbjörnar som bosatt sig på och under mitt skrivbord under helgen. För att sedan konstatera att kylan inte försvann med isbjörnarna, den ligger som en jävla Londondimma i hela kåken!

Allt jag kände just då var:
1. Jag skulle stannat hemma
2. Om jag ändå ska vara här skulle jag haft min onepiece på mig.
3. Mössa inomhus borde vara tillåtet!

Sammanfattningsvis så satt jag med jacka, torgvantar och halsduk på mig hela dagen.
Fan ta alla snåla fastighetsägare som måste vara så jäkla energisparande så att mina skinkor skakar som två kastanjetter hela dagen!

Hur du lurar dig själv

Ibland kan singelvardagen vara lite ensam. Då har jag världens bästa tips på hur du kan lura dig själv att tro att det finns någon som tänker på dig när du kommer hem sent på kvällen!
Nämligen den här lille killen:

Jag kliver helt enkelt in i min lägenhet och möts av ett litet sprirande ljus från vardagsrummet, då lyckas jag inbilla mig själv att någon lämnat lampan på för min skull och att denna någon ligger och sover i min säng. Okej, jag blir kanske lite besviken när jag ser att sängen är tom MEN jag har iallafall sluppit att slå tån i byrån i mörkret!
Heja Mr. Timer!!!

En singelteori

Förra helgen spenderade jag en eftermiddag med världens underbaraste singeltjej. Hade jag (och hon) spelat för samma lag hade jag gjort allt för att bli ihop med den här tjejen, hon är prefekt ut i fingertopparna!

Iallafall, vi kom på en teori! Nu ska ni få höra!

Anledningen till att två skönheter som vi är singlar beror på våra 160 cm breda sängar!
När vi inträdde singelskapet för X antal år sedan planerade både hon och jag för att vår kommande PV (pojkvän) skulle kunna sova skönt när det väl var dags.

Så dumt av oss, så jättedumt av oss.

Hade vi istället köpt en 90 cm eller 120 cm bred säng hade vi typ varit gifta redan! Man får helt enkelt inte planera för att man ska bli två! Då biter karman, eller vad det nu är, en i rumpan och skrattar lite åt en.

Så nu sitter jag här i en lägenhet som man kan bo två i, med en säng som man sover skönt i om man skulle råka vara två och en soffa som rymmer fler än två personer.

Tror ni att jag är SFL (Single for Life) eller??

Att vara singel har sina fördelar

Pappa var förbi för att hjälpa mig med lite fix i lägenheten. Vid ett tillfälle var han tvungen att tvätta händerna så han gick in på toaletten.
När jag gick in strax efter honom kunde jag snabbt konstatera att det är så skönt att inte vara sambo!
Det såg ut som att en flodhäst tagit sitt årliga vårbad där inne! Vatten överallt, tvålrester i handfaten och sa jag vatten överallt? Jag menar verkligen ÖVERALLT!
Mitt extra stora handfat var tydligen inte stort nog...

Dålig karma

Tappade precis ner mitt passerkort i toastolen. Offentliga toaletter är bland det äckligaste som finns så jag var på väg att trycka på knappen och låta det försvinna i rören. Men så kom jag på att om det fastnar på vägen och orsakar ett stopp kan de lätt härleda det till mig eftersom både mitt namn och bild finns på kortet.

Så jag stoppade ner handen och fiskade upp det. Nu är det diskat och spritat. Men min hand är besudlad för alltid och måste huggas av!

Beslutsångest?

Hur väljer man munvatten??

Man tar det som matchar badrumsinredningen så klart!

Routers for dummies!

Det är så skönt att tekniknördarna äntligen förstår att vissa här i världen köper teknikprylar på måfå och egentligen inte har en aning om vad det är man köper. Nu har de utvecklat och förenklat installationsstegen för oss mindre tekniknördiga.

Det börjar med en folder med färger och former:

Sen kommer steget när man ska koppla in den och hur gör man det? Jo! Man följer färgerna och formerna:

En apa skulle klara det här! Heja tekniknördarna! Och heja mig! Efter väldigt lång tid har jag ett fungerande wifi hemma! Who´s the man?! ME!



Vissa spöken kan man inte fly ifrån/strö lite salt i såren

Hade lite tråkigt så jag loggade in på den där dejtingsajten där jag har ett konto sen tidigare.
Fick den otroligt briljanta idén att kolla om killen jag hade ett, ja va tusan ska jag kalla det?? Han var inte min pojkvän och inte en renodlad KK, det var ett middagfilmochsex-"förhållande".

Under tiden vi träffades berättade han att han inte dejtade så ofta/inte alls och att han inte letade aktivt efter nån, och nu har han ett dejtingkonto! Hade han det redan när vi träffades?? Jag har inte (ursäkta) en jävla aning!

Jag är svag för den här killen, väldigt svag. Han skadade mitt ego och det har inte hämtat sig än, någonstans så har jag en längtan att få visa honom vad han faktiskt gick miste om.

När jag läste han presentation kom alla känslor tillbaka, hjärtat började klappa och for upp i halsgropen. Samtidigt som ångesten kom krypandes. Varför ville han inte ha hela mig? Varför ville han bara ha mig naken i sin säng? Gjorde jag något fel?
Innan jag började läsa önskade jag att han skulle beskriva sig själv med en helt skev bild, men nope! Hans presentation träffar mitt i prick med hans person!

Jag vet så väl att den mesta av smärtan kommer från mitt skadade ego men varför reagerar jag som ett våp? Varför bryr jag mig ens om vad han gör?
Tror att det bottnar i att jag har tagit tag i de saker i mitt liv som jag ville förrändra medan han tragglar på i samma spår, jag vill visa honom hur grym jag är! Hur bra jag är! Och hur mycket han gått miste om!

Nu är blir det spännande att se om han tar kontakt på dejting-sajten, jag har nämligen ingen bild men en väldigt bra presentationstext. Kanske kan utnyttja det här?? Hmm....