Efter att jag stressat hem från jobbet, sladdat in í lägenheten, gjort iordning en macka och bytt kläder, kliver jag ut i trapphuset igen med uppknäppta byxor och mackan i näven.
Upptäcker lite försent att jag inte är ensam...
Vid hissen står mina grannar av modellen närmaredöden-gamla.
Vänder mig snabbt om för att knäppa jackan för att dölja de uppknäppta jeansen. Snurrar sedan elegant tillbaka mot gamlingarna och säger: Hej!
Gammelgubben tittar på mig och säger: Ja, det är lugnt där inne nu.
Jag (funderar som fasen, vad menar gubben, låter jag mycket eller?!): Jaaaaaa?!
Gammelgubben: Ja, vi är ju inte hemma så ofta.
Jag: Ehh, jaha, nehe!
Gubben menade alltså att det inte låter så mycket från deras lägenhet!
Varför gör gamla människor så? Helt plötsligt kläcker de ur sig något och tror att jag är nån jäkla tankeläsare som vet precis vad de menar när de öppnar munnen!
Gamla människor är läskiga. Jag vill inte bli gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar