Nu så! Här kommer redovisningen:
Jag höll mig hemlig in i det sista, han gav mig sitt nummer, han fick inte mitt. När han var på väg hit skickade han en rätt gulligt mail om att han var på väg och hade ett härligt pirr i magen. En kvart innan utsatt tid skickade jag ett sms "Snuvig liten gris är på väg!" (Kallade mig själv gris eftersom han köpte grisen i säcken genom att kom hit).
Hittade honom sittandes på en bänk utanför fiket. Han fick en kram och sen gick vi in. Jag hade kanske önskat mig ett "WOW! Du är ju jättefin/snygg/het" men det blev inget sånt.
I början var det lite stelt från hans sida, jag å andra sidan är ju världens bästa dejt! Jag pratade om ditten och datten tills han samlat nerverna lite och kom igång. Sen hade vi en trevlig 3.5 timmes dejt där vi pratade om fritid, bostad, jobb, plugg, gamla ex, vänner och nätdejting.
Han har varit singel sen i april efter ett sex år långt förhållande, lite kort tid som singel kan jag tycka men han är ju kille och de tenderar att hoppa från ett förhållande till ett annat.
Jag hade gjort upp planer för kvällen som inte inkluderade honom, tror att han blev lite besviken men va tusan! 3.5 timme får räcka första gången!
Det blev en kram och ett hej då sen burnade jag iväg med min lilla tändsticksask.
Så till det viktiga, magkänslan!
Han är en jättetrevlig kille men jag känner kanske inte den där direkta attraktionen till honom. Någonstans känns det som en rätt viktig del, det är nånting med den där primitiva delen av hjärnan...
Men han var väldigt nöjd med att han vågade chansa på grisen i säcken och det är tur för honom, jag är ju ett kap! Och eftersom jag bestämt mig för att ha ett öppet sinne så ska vi äta middag på torsdag, kanske kan han växa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar